25 september, 2013

Ingredienser i öl 3/5 - humle.

Humle
Är en flerårig klängande ört som tillhör hampa släktet. Man skiljer på prydnads varianterna och de som producerar humle lämplig för ölbryggning. För ölbryggning är man intresserade av de blommorna, eller konerna, som kommer från hon plantor.
 
Växten förökas vanligtvis via rot delar kallade rhizomer. Man delar dessa som sedan tidigt, då det är frostfritt, planteras på våren i näringsrik men väl dränerad jord på en vindskyddad plats. Om man planterar flera plantor bör dessa planteras med minst ca 1m avstånd inbördes. Humlen behöver mycket sol, konstant fuktighet och jämn tillförsel av gödning. Olika varieteter är olika känsliga för olika skadedjur eller sjukdomar. Eftersom det är en klängväxt behöver den något att klättra på. Vanligtvis är detta en stör, en regel med grövre yta eller rep/snöre med lite struktur exempelvis av hampa. Humle kan om den trivs bli åtskilliga meter hög och visa en fenomenal växtkraft. Vidare så påverkar växtplatsen påtagligt egenskaperna hos humlen. Tar man en humlesort från till exempel Tjeckien och planterar den i Amerika så kommer den att få andra egenskaper. Humle går också att odla i stora delar av Sverige vilket också gjordes kommersiellt fram till ca 1950.
 
Humle skördas i slutet av augusti eller september. Humlekottar skall torkas luftigt för att undvika mögel och bör vakuum pakteras och förvaras i frysen. Detta för att maximera hållbarheten.

Egenskaper
Humle innehåller flera olika ämnen där en av de viktigaste är α (grekiska bokstaven alfa) % halten som är ett sätt att ange styrkan på beskan eller bitterheten som kommer att lösas ut i vätskan det vill säga ölen. Vidare så delar man in humle efter användningsområde där vissa anses vara mer lämpade till bittergivan eller arom. Det finns sorter som kan användas till båda och dessa kallas "dual-purpose". α halten varierar, för samma sots humle, mellan olika skördar och ibland även i vilken form den används i. Oftast använder man hög α sorter som bittergiva. För hembryggare används i stort endast två olika former. Antingen hela humlekottar eller i en pelleterad form. Båda formerna har för och nackdelar. Kommersiellt finns det bryggerier som använder humle extrakt (flytande form).
 
Eftersom beskan varierar så behövs en metod eller sätt som man konsekvent kan ange mängden beska. Det finns en mängd olika sätt att räkna fram detta bland annat EBU (European Bitterness Unit) eller IBU (Internationell Bitterness Unit). För amerikanska recept används AAU för att ange mängden humle. I svenska recept kan beskan anges i cg (centigram). Den beräknas i mängden humle i g multiplicerat med α styrkan.

Beskan eller utbytet är beroende på dels tiden den kokas men även vört styrkan. Ju längre tid desto mer beska. Ju högre vörtstyrka desto mindre utbyte. Det finns en teoretiskt maximalt värde för IBU/EBU som är 100. Över det upplevs ingen ökning av beskan. Detta diskuteras och ett inlägg är just hur man beräknat fram bitterhetsutbytet då det kan göras på flera olika sätt som Rager, Tinseth och Garetz för att nämna några. Varför jag nämner detta är att man i receptet bör ange vilken metod som använts eftersom resultatet, den framräknade beskan, skiljer sig. I till exempel BeerSmith, en populär programvara för att bland annat skapa recept, kan detta ställas in. 
 
Normalt så tillsätts humle i grovt tre så kallade humlegivor, beskan, smak och arom. Beskan eller bitterhumlen brukar tillsättas ca 60-90 minuter innan kokningen avbryts. Smakhumlen ca 20 minuter innan kokningen avbryts och bidrar även till beskan en mindre del och sist aromhumlen. Problemet med aromhumlen är att de flyktigare delarna som bidrar just till aromen försvinner vid kokning därför tillsätts de sent i vörtkokningen alternativt i sekundär fermenteringen kallat torrhumling (engelska dry hopping). Ibland används både arom och torrhumling. Man kan också, som till exempel bryggeriet Sierra Nevada, låta öl filtreras genom humlen innan paketering för att maximera aromutbytet. Det finns många olika sätt att tillsätta humle på och i de olika stegen.
 
Användningen av humle i öl
För många ölstilar är det viktigt vilken sort av humle som använts. I en Tjeckisk Pilsner så skulle Saaz vara en klassisk sort medan till exempel Cascade nog inte skulle passa. Som hembryggare så behöver man inte strikt följa vad som skall användas i vilken öl stil vilket ger intressanta möjligheter. Om man däremot vill ställa upp i tävlingar är det bra att veta riktlinjer för respektive öl stil. I Sverige så fastställer SHBF dessa öltypsdefinitioner.

Till sist
Eftersom det finns en mängd olika typer av humle, sätten som den kan användas på och kombinationerna som den kan matchas mot olika maltsorter och jästtyper är det inte så konstigt med den stora variation av olika öl som finns!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar